carnet

Mina familjemedlemmar far i olika ärenden en efter en till Stockholm,
jag blir kvar i Lund som tycks bestå av byggnader, byggnader och
spillrorna från ett liv, att komma tillbaka till och återuppfinna
någon gång i medelåldern.

Skrev jag i lördags afton. Sedan kom söndagen och jag fick maginfluensa och tänkte mest på att jag aldrig mer ska hävda att psykiskt lidande är värre än fysiskt. Mama tog tåget hem från huvudstaden. Hon köper coca-cola till mig och håller ett stadigt grepp om min panna när en annan av mina kroppsdelar vänder ut och in på sig själv. Jag skulle vilja äta prinsesstårta eller kanske bakelser som den på framsidan till Matilda-videon eller gummibjörnar men jag vågar inte.

Hej oförmåga att producera något av litterär kvalitet.
Hej jag postar en bild från i tisdags istället.

Äpplen, frisk, kylig luft, studenter i dufflar,
att sova med öppet fönster fyller inte längre någon funktion
konstaterade jag och drog igen mitt.

Jag hatar hatar hatar färdiga bilder, och kunskap (och i viss mån även samvaro, det vill säga kommunikation) bygger på generaliseringar upplevde jag tydligt idag. Tack och lov hade vi bara två lektioner. Läxor av ett större antal dessvärre. Fransktexten som ska vara färdig imorgon skrämmer mig. Och efter insparksnatten som resulterade i för få timmars sömn känner jag mig inte särskilt lockad att ta itu med de övriga heller. Helst av allt skulle jag vilja sova. I dagsljuset här på soffan.
Pappa har rest bort verkar det som och imorgon kommer tyskarna. Kanske måste jag baka.
Har inte tid att styra över intryck och inspireras medvetet för ögonblicket men lovar att publicera något av större intresse inom kort!

Jag saknar min hesa, tilltäppta röst och
att självömka

I fredags fyllde Robert, en vän till mig 18 och vi firade genom att transformera hans yttre. Resultatet blev hänförande måste jag medge! Robert själv utstrålade visserligen motvilja snarare än munterhet. Kanske var han för stolt för att erkänna sitt nya utseendes ljuvlighet i konstrast till det förras möjligen sköna men inte lika fulländade karaktär, kanske tyckte han uppriktigt bättre om sina gamla kläder, uppmärksamheten i samband med upptåget måste han i alla fall ha uppskattat!
Vi åt en tårta som smakade svamp. På kvällen hade Tora H en fest i sitt hus. Någon höll för mina ögon och jag kände mig som ett barn igen, det var oändligt behagligt.
Igår såg jag en lurvig hund ligga på mage vid en grind. Den gläfste inte men tittade efter en tjej i kort kjol och mörka strumpbyxor.