Les week-ends
Lördagarna och söndagarna är bäst här. Min rumskamrat och jag kom fram till att det måste bero på att fransmännen slipper känna sig stressade över jobb- och skolrelaterade tråkigheter då och istället har tid att bete sig snällt och avslappnat, medan vi igår eftermiddag promenerade över stadens på en gång lugna och livliga gator, muntra efter en (tragi-) komisk natt. Bakom Notre Dame spelade en stilig man i grått hår boll med en liten pojke och på en bänk satt två äldre herrar och åt ost och drack vin, det är sant! Trots att det kändes lite för rätt för att jag helt och fullt skulle lita på att mina sinnen inte spelade mig ett spratt, eller något. Luxemburgparken är fantastisk och där fanns andra barn, vissa petade med pinnar på båtar i en damm, andra sprang runt med bulliga röda kinder, brunt hår och bruna ögon, iförda duffeljackor. Vi tittade på en tennismatch ett slag och köpte kaffe i frigolitmuggar. Jag kände mig slö men fri och tillfreds fast sedan förfärligt hungrig varpå jag tog tunnelbanan hem och åt spenatpasta.
Desymmetri
