carnet

Hemkommen, utmattad, kände jag harmonisk melankoli, behagligt, också en viss överemotionalitet, fällde några bittra tårar vid köksbordet under mild dispyt med familjemedlem.
Min farmor var här och vi åt middag och hemlagad mat kändes bra såklart men jag varken deltog i konversationen eller drack upp mitt slovenska vin nejnej.
Med endast ett avbrott (tassade vid fyratiden ner till den på natten så hotfullt ödelagda nedervåningen för att sluka ett glas filmjölk med förhoppningen om att det skulle lindra min förfärligt smärtande hals och undrade då jag återvänt till mitt sovrum om regnet som piskade mot fönstret var verkligt) sov jag i sträck från åtta till halv elva. Kanske det mest imponerande jag gjort på hela sommarlovet.
Idag är jag fruktansvärt sjuk. 0,5 graders förhöjd kroppstemperatur ack detta elende och så saknaden! Herregud.

Så, indiefestivalen lite i mitt hjärta (också delvis utanför):

• Fin roadtrip med systrarna Ståhl och blandband och dopp i sjö
• Irritation över ständiga poser och hat gentemot ungdomar och således en gnutta självförakt
• Nya fina bekantskaper; Karin, Unni, Simon
• Frukostar och agreabla utdragna timmar 'på byn'
• Danske
• Allt var så bra när Tora kom, biblioteket och i tältet
• De groteska monstergrannarna, vidrigaste människorna jag någonsin konfronterats med
• The Whitest Boy Alive
• Dansadansadansa
• Skrattaskrattasktratta
• Gråtagråtagråta (nooot!...)
• Åh bilen och hemfärden kärlek