carnet

Skolan har förstås börjat och är rättså obarmhärtig.
Idag kändes ok emellertid. Jag antecknade oavbrutet i den nyinköpta
almanackan med mjuka pärmar och kontrollerade utvecklingen.
Transporter mellan kärl och byggstenar, styrelseskick,
förberedelser inför 5-sidiga uppsatser, det franska skolsystemet.
Jag kan inte minnas vad vi pratade om men att jag upplevde belåtenhet.
Så, det blev eftermiddag och jag cyklade till Tora för att hämta en sak
och blev erbjuden pannkakor och lade märke till min egen distration
och cyklade hem. Tänkte se den där gula Truffaut-filmen som legat
ensam på mitt golv sedan några dagar tillbaka men grälade istället
och fascinerades över den deskriptiva träffsäkerheten i V.Ws prosa
som jag till en början uppfattade som endast svårbegriplig och sedan
främst estetiskt tilltalande.

Hur som helst verkar ingen vilja att ta hand om mig (kanske gör jag ett
för hårt intryck) så jag får väl klara mig själv genom att skratta och
romantisera och agera och så där.

Lovisa äter tuffa, tumnagelstora lila piller förresten, nu ska jag gå och sova.