carnet

Av någon okänd anledning reser alla iväg och det är verkligen Summer in the city fast utan den brännande solen och det behagliga folkvimlet att gömma sin ensamhet i.

Jag har avslutat min läsning av fantastiskt förträffliga Doktor Glas (innehållande fina formuleringar som du har ett så trevligt sätt att tiga på, samt en stor mängd ordkombinationer av mer episk karaktär) och påbörjat Thomas Manns Döden i Venedig, riktigt obegriplig med förhållandevis jämna mellanrum, vilket av uppenbara skäl förbryllar och irriterar mig så smått, men också gör mig glad eftersom det innebär att det i livet trots allt finns mer att upptäcka och lära sig att förstå.
Detta är hur som helst sant:

Levande åskådlighet i gestaltningen
utan varje intellektuell förpliktelse
utgör de borgerliga massornas förnöjelse,
men ungomen med sin böjelse för det lidelsefullt absoluta
fängslas bara av det problematiska.

Vet jag av egen erfarenhet, haha.

Ska möta Lulu nu, på trappan utanför biblioteket, vi är så fruktansvärt litterära, glöm musikaliteten.