Tankar kring annalkande högtid
Är mitt decartianska rivningsarbete slutfört?
För första gången sedan jag låg i krubban
välkomnar jag julen med öppna armar.
Vi tre gick över kullerstenarna gatan fram
och blickade upp mot snön som inte föll.
I Grands fönster hängde de perfekta cirklarna kvar.
Mina kräkreflexer lär återvända lagom till dopparedagen
tänker jag, men myser tills dess i advent.
Kommentarer
Trackback
